I förrgår morse

såg jag antydan solen för första gången på flera veckor. Det kändes stort. Som min kollega säger, på vintern är det som att man glömmer bort att det någonsin har varit sommar och att det nu ska vara mörkt och mulet framöver. För alltid. Men så kommer en sån här dag och man tänker, om ett halvår sitter jag barfota i Vitabergsparken igen.