Hunger

Jaha, kära läsare. Då har snart ännu en vecka passerat.

I söndags var det lite adventspyssel här hemma och sen gick jag i kyrkan med mossan, brossan och mormor. Det roliga är att ingen i vår familj är speciellt kristen och alla tycker att det är typ lika segt, men samtidigt lite mysigt då. Anyways, sen åkte mormor och jag hem och bakade ett helt sinnesjukt snyggt pepparkakshus (skådas nedan):

Jahapp, sen blev det ju illa kvickt måndag. Då blev det gymmet (friskuspoäng) och på kvällen åkte jag hem till K:s kompis C som är producent eftersom han behövde en demosångerska. Har alltså recordad min först hit, mallig mallig. Nej inte alls faktiskt, eftersom jag bara sjunger in låtar som han sen ska sälja. Skulle lägga ut den här om jag fick, men det fick jag alltså inte. Mycket hemligt det där.

Fast vänta, jag måste ju faktiskt berätta om min fantastiska måndagsmorgon. Skulle åka tidigt från morsan eftersom jag skulle gå till gymmet innan jobbet. Tänkte jag. Började med att jag kom hemifrån för sent så, stressad som jag är, åkte jag fel och hamnade i gudsförgätna frihamnen. Där spenderade jag några minuter med att åka mot trafiken och halvt hamna på lidingö innan jag kom till gymmet halv åtta. Som öppnade klockan nio. Jaha. Det var alltså bara att pallra sig till jobbet en och en halv timme för tidigt.

När jag hade parkerat märkte jag att knäcken, som jag hade fått med mig från morsan, hade ramlat ut i hela påsen och halva bilen. Den samlade jag kvickt upp under en halvt tourettes anfall av fula ord. När jag sen väl kom upp till jobbet (via trapporna, hissarna var ur funktion, och nej, jag varken överdriver eller skämtar) så var det låst. Såklart, det är ju inte en jävel där 7.45. Jag hade ju NATURLIGTVIS inte läst det viktiga mailet om hur larmet funkade så jag kom ju inte in med mitt kort eftersom man måste slå någon kod. Konstruktiv som jag är tänkte jag att jag får väl ringa någon (under hela den här tiden upprepar jag maniskt "stay positive" i min kokande hjärna). Då lägger min mobil ner, jag har noll täckning. Då blir jag nästan, nästan lite blöt i ögat. Efter typ 10 minuter ser iallafall städarn mig genom glasdörren och kommer och öppnar. MEN! För att se saker från den ljusa sidan så var jag ju faktiskt på jobbet en timme tidigt och kunde alltså BÅDE träna och äta lunch utan stress. Optimist, javisst!

I tisdags hade vi julfest med jobbet. En rätt trevlig historia som slutafe med att jag somnade vid typ 5 och kom över en timme för sent till jobbet på onsdagen. Så kan det gå. Tydligen hade jag skrikit runt och ful-porr-dansat under den mest intensiva delen av kvällen. Vilken överraskning. Såhär såg jag ut iaf.

Igår var jag alltså jävligt trött och lite bakis och hittade min all-time-low när N och jag hittade en halväten pizza i kylen (ingen aning om vem som hade ätit den andra halvan) som vi rationellt nog bestämde oss för att äta upp. Fast jävligt värt, god var den. På vägen hem köpte jag hyacinter och sushi och somnade typ 21.30.

Jaha, idag var jag på jobbet som vanligt (ska lägga upp ett skönt litet smakprov på vad jag gör om dagarna imorgon) och tränade på lunchen (friskuspoäng). Snart blir det lax- och boccolipaj som duktiga, duktiga S har bakat.

Imorrn blir det lugnt, på lördag är det julbord och fest hos C och på söndag är det hundutställning och volontärfest med filmfestivalen. Kan bli rätt intensivt. Wish me luck.