Ikväll såg jag en film som heter "The curious case of Benjamin Button". Den är rätt ny, med Brad Pitt och Cate Blanchett i huvudrollerna. Den är hiskeliga tre timmar lång men jävlar vilka värda timmar. Handlar om Benjamin Button, en man som åldras baklänges. Bara det, liksom.
De senaste åren har jag "kommit på" vilken grym skådis Brad Pitt är och jag har liksom tyckt lite synd om honom, eftersom det känns som att han alltid har haft utseendet mot sig lite grann. Just pga. att han ser så bra ut, så har jag nog aldrig riktigt gett honom en chans. Och Cate Blanchett är också så grym, hon ser ju inte heller ut som ett ras direkt. Ett riktigt vackert par, i en riktigt vacker film. Men passa er, jag satt och bölade som en liten bebis genom den sista timmen så... be warned. Dessutom! Det räcker med att se filmen för sminkets och specialeffekternas skull. Fattar inte riktigt hur de kan få Pittan att se ut som först 95 (dessutom inte mer än 140 cm lång) och sen som 17. Helt jävla otroligt, männskan är ju trots allt snart femtio.
Iallafall, efter en bra och tankeväckande film så känner jag att det kan vara lite svårt att lägga mig och slötitta på CSI i sängen som jag brukar (jag känner mig liksom lite som en "större människa" och vill fortsätta titta på nåt "viktigt"). Men det fanns inget. Så jag får nöja mig med konståkningen på ettan. Nån annan som känner igen sig? Kanske bara ska sluta titta på TV och läsa en bok. Vansinniga tanke.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar